
P Capital Partners IV B AB 11 (21)
Org.nr 559116-2580
Värdering
Finansiella tillgångar värderas initialt till verkligt värde plus, i de fall tillgången inte redovisas till verkligt värde via
resultaträkningen, transaktionskostnader direkt hänförliga till köpet. Transaktionskostnader hänförliga till finansiella
tillgångar som redovisas till verkligt värde via resultaträkningen kostnadsförs direkt i resultaträkningen.
Huvuddelen av bolagets finansiella tillgångar avser lånefordringar där affärsmodellen är att erhålla avtalsenliga
kassaflöden och värderas därför till upplupet anskaffningsvärde vilket uppfyller villkoren för värdering till upplupet
anskaffningsvärde enligt IFRS 9. Aktier i koncernföretag värderas till upplupet anskaffningsvärde. Onoterade
preferensaktier värderas enligt bolagets värderingspolicy och tas upp till verkligt värde och noterade obligationer värderas
också enligt bolagets värderingspolicy och tas upp till verkligt värde.
För finansiella tillgångar som utgörs av skuldinstrument värderade till upplupet anskaffningsvärde beräknas förväntade
kreditförluster. Detta görs genom att alla lånefordringar delas upp i tre kategorier baserat på risken för fallissemang vilket
grundar sig på investeringsorganisationens löpande bedömning och ifall det varit betalningsinställelser eller andra
bekräftade fallissemang. I den första kategorin ingår lånefordringar där ingen väsentlig ökning av kreditrisk har skett
sedan initiala redovisningstillfället, i den andra har en väsentlig ökning av kreditrisk inträffat och i den tredje ingår
kreditförsämrade tillgångar. En kreditförsämrad tillgång är bland annat när räntebetalningar är över 90 dagar sena utan att
annat avtalats eller när låntagarens verksamhet påverkats så negativt att lånet inte kommer kunna återbetalas till fullo. I
bolagets förvaltning av lånefordringar görs löpande en utvärdering av kreditrisken och varje kvartal bedöms de enligt ett
trafikljussystem som sedan översätts till de olika kategorierna. Förhöjd kreditrisk ska ses i ljuset av vad kreditrisken var
vid första redovisningstillfället och bedömas med det som utgångspunkt. Hög kreditrisk är i det här sammanhanget inte
detsamma som förhöjd kreditrisk utan kompenseras av en hög räntenivå. För att gå från kategori 1 till kategori 2 behöver
låntagaren få ett gult eller rött ljus i modellen vilket innebär att något tydligt har försämrats i verksamheten så att
kreditrisken ökat och då börjar investeringsorganisationen aktivt arbeta med låntagaren. För att gå från kategori 2 till
kategori 3 behöver låntagaren endera göra en default (svart ljus) eller att det bedöms att kreditrisken ökat så mycket att
det är sannolikt att kapitalet inte kommer återbetalas till fullo.
Beloppet som reserveras beräknas genom en modell som bygger på sannolikheten för fallissemang (PD), exponering vid
fallissemang (EAD) och återvinningsgraden vid fallissemang (LGD). Modellen uppdateras kvartalsvis baserat på
förändringar i data på vilken modellen baseras, vilket bland annat är makrodata, låntagarnas belåningsgrad, låntagarnas
övriga finansiella data samt förvaltningens utveckling. Då portföljen av lånefordringar inte är så pass omfattande att en
kvantitativ ansats baserat på historiska mönster är rimlig grundar den istället sig primärt på marknadsdata rörande risk för
fallissemang för olika slags bolag och där låntagarna matchas in i den matrisen men kompletteras med data från
förvaltningsorganisationens förvaltning av liknande exponeringar.
För tillgångar i den första kategorin baseras redovisade nedskrivningar på förväntade förluster under de kommande tolv
månaderna medan i kategori två och tre baseras redovisade nedskrivningar på förväntade förluster över hela tillgångarnas
löptid. Nedskrivningar för befarade förluster redovisas vid det första redovisningstillfället.
För tillgångar värderade till verkligt värde görs en uppdelning i tre nivåer utifrån hur verkligt värde har bestämts:
Nivå 1: enligt priser noterade på en aktiv marknad för samma instrument
Nivå 2: utifrån direkt eller indirekt observerbar marknadsdata som inte inkluderas i nivå 1
Nivå 3: utifrån indata som inte är observerbar på marknaden
Följande metoder och antaganden är de som främst använts för att fastställa verkligt värde på de finansiella tillgångar och
skulder som värderas utifrån verkligt värde:
• Obligationer värderas till noterade köpkurser. Om aktuellt pris från en aktiv marknad (nivå 1) saknas
används senast noterade pris med en individuell bedömning av priset (nivå 2). Bolagets obligationer är
värderade enligt nivå 2. Kursen bestäms i dessa fall med utgångspunkt från:
o Prishistorik i det noterade instrumentet.
o Kurs från oberoende mäklare som bolaget fått på eller i nära anslutning till rapporteringsdagen.
o Pris på andra instrument som emittenten gett ut med jämförbar löptid.
o Pris på emittentens CDS-kontrakt om uppgift finns tillgänglig.
• För valutakontrakt bestäms det verkliga värdet med utgångspunkt för noterade kurser i respektive valuta
(nivå 2).